Har nog aldrig varit så smal som de åren och det vet jag eftersom jag har sparat mina älskade jeanskläder sedan dess. 1973 fick jag den 5 juli mitt tredje barn, en pojke. Jag var 29 år och kallade honom mitt lilla sladdbarn. Fick mitt första barn 1964 samma år jag skulle fylla 20 och mitt andra 1968. Det var flickor båda två.
Sommaren 1973 var den varmaste som då varit på 100 år och hela juni satt jag i skuggan med min höggravida mage och fötterna på en pall medan jag upplevde att alla grannar gick förbi iklädda bikini och minishorts. Flickorna lekte ute hela dagarna och var väldigt solbrända, vi var även till Önsjön o badade.I februari 1974 hade jag oturen att bli påkörd bakifrån av en minilastbil vid Berners i Östersund.Detta + att jag hade en sjumånaders baby som jag bar på då o då gjorde att jag drabbades av ryggproblem. Dessa rygg och nackproblem kom sen att följa mig lång tid framöver. 1973 visste man inte mycket om whiplashskador.
Mina jeanskläder som jag sparat är en jeansklänning inköpt på Domus, o vad jag älskade den. Ett par i midjan insydda jeans med avklippta ben som jag gjort om till shorts. En jeanskappa med stora fickor och skärp och långa snibbar på kragen. Ett par jeans med utsvängda ben. En blåvit melerad kofta stickad i ”jeansgarn” som jag gjort själv, beskrivningen finns kvar även till den.1973 var det i Vi-tidningen på våren en artikel hur man kunde återanvända och sy olika kläder av gamla jeans. Det var bl annat en beskrivning på en keps till en liten pojke och jag sa att om jag fick en pojke så skulle jag sy en sådan keps. Både mönstren och kepsen finns kvar. Kepsen sydde jag när sonen var ca två år 1975, av hans pappas gamla jeans. Jag började spara alla familjens slitna och avlagda jeanskläder för att gör så mycket ”nytt” av dem. Kepsen blev det enda jag sydde!!!
(Alla kläder blev dock kvar och blev en uppskattad utställning på vinden på mitt Galleri Tängtorpet)
Arne som jobbade som bilmekaniker hade alltid jeans som han slet ut eftersom. Han hade också alltid rutiga skjortor som blev slitna på kragen och muddarna. Eftersom jag var hemmafru så vände jag både kragar och muddar på hans skjortor så räckte de ett tag till. På fötterna hade han träskor som passade bra i verkstadsmiljön. V-jeansen var dock ett elände då de sprack i sömmen på knät och gick inte att laga, därför finns inga såna kvar i min samling. När maken var finklädd hade han en sammetskavaj, terylenbyxor eller manchesterbyxor och småmönstrad skjorta och bred slips.
Jag var som sagt hemmafru och vi bodde i en villa på Hovvägen i Ås som vi byggde själva 1967. Firman vi köpte stommen av hette Ström –Ljusne. Mitt liv bestod i att sköta barnen och passa upp min man som drog in pengarna. Hade innan sonen föddes 1973, jobbat ideellt med olika barnverksamheter som barngymnastik, skidskola, skridskoskola, mulleskola. Hade också prövat på kortare perioder som dagmamma.
På 1970-talet så genomgick hela huset en förvandling invändigt. Det blev bruna och orangea skåpluckor i köket. Bruna och gröna randiga eller småblommiga tapeter i hall , vardagsrum och sovrummen. Medaljongtapeter föll jag aldrig för, det hade grannen och det gillade jag inte. Huset var en enplansvilla med hel källarvåning. Alla barnen hade eget rum. När de blev större flyttade två av dem ner i källaren. Vi hade hade byggt ett varmbonat dubbelgarage som Arne hade som mek.verkstad på fritiden. Våra första tavlor var affischer av Lars Norrman som jag klistrat upp på masonitskivor. En tavla av en riktig konstnär, Gustaf Jarefors hade vi, en akvarell föreställande en lada ute på en myr , den hade vi fått när vi gifte oss. Konstnären bodde i Arnes hemby Laxviken.
Det var jag som målade och tapetserade själv, jag var ju hemma och hade tid. Flickorna gick på skola och förskola bara några hundra meter från hemmet så de var aldrig på dagis. Jag var mycket ute med barnen och på vintern åkte alla skidor. Vi köpte en pulka med skaklar som sonen fick åka i och så åkte vi på små utflykter i närområdet. På fritiden var vi till Laxviken där mina svärföräldrar bodde eller till Landön där mina föräldrar hade ett fritidshus vid Långan. Vid en längre en sommar hyrde vi en husvagn och for till Göteborg ,där jag hade en bror boende. Annars var vi bara hemma.
Då jag var trebarnsmor och hemmafru så minns jag inte att jag var särskilt politiskt intresserad. Däremot gick jag mycket kvällskurser i alla möjliga ämnen. Jag hade ett sort behov av stimulans intellektuellt. Arne tyckte om att diska och dammsuga så det hjälpte han till med. Jag hade dock 1975 bestämt att jag skulle söka mig utom hemmet och började fundera på ev utbildning. I samma veva blev Arne erbjuden att bli delägare i en bilplåtslagarfirma, en dröm han haft ett tag (att bli egen företagare) Jag avstod från mina drömmar och blev hemma i nio år till. Två drömmar gick inte ihop då. Arne drev firman tio år och jag skrev fakturorna…
Jag sydde och stickade de flesta kläderna till mig och barnen. Det fanns ju crimplene och jerseytyger som var lätt att sy i och slitstarkt. Minns dock att jag köpte en grön mönstrad långkappa när det var modernt. Maten handlade vi på Konsum som låg alldeles i närheten. Vi hade kundförtroende så vi betalade en gång i månaden. En rätt som vi åt ofta var stekt torskrom som fanns på burk. Annars var det vanlig husmanskost och hembakt bröd som gällde. Jag hade en grön porslinsskål ur serien Vardag som var rund och den kallade vi spagettiskålen då den var så bra att ha spagetti i. Vi plockade mycket bär, hallon och lingon, och jag hade egna bärbuskar på tomten. Fisk fick vi ofta av mina föräldrar som älskade att fiska. Min man var dock ingen fiskälskare…
Vi hade Östersundsposten och tidningen Vi. Minns inte vilka speciella program som gick på Tv men vi såg de serier och barnprogram som var aktuella. En grannfru utan barn uttalade sig en gång om vissa barnprogram som hon upplevde som väldigt politiska. Jag förstod inte vad hon menade. Mina starkaste minnen från mitten av 1970-talet var att jag fick barn, mådde dåligt efter trafikolyckan, drabbades av allergichock och att de mörka färgerna till slut gick mig på nerverna.
Allting lättade när 1980talet kom med sina pastellfärger, huset fick ljusa tapeter och jag började på Kom-Vux till slut.
evapensionist 