Längtan till landet

Förra veckan så upplevde jag en liten längtan till landet igen. Den första var när jag var till Ås och uträttade en del ärenden och blev kvarbjuden på fika hos Gun-Britt J, när jag lämnat lite material till Ås Hbf. Vädret var så fint och trots att vi satt inne och fikade så var det i alla fall nere på backen. Kände sedan när vi gick ut för att inspektera ett verandabygge som de höll på med att det var skönt att bara få gå ut på en ”egen ” gräsmatta. Det andra tillfället var i helgen när jag var till Kloxåsen och Karin och hunden Tikka och jag tog en promenad en bit bort till hallonstället där Karin plockat hallon mest varje dag. Oj vad kul det var fast jag kände mig både stel och ovig från början så lyckades jag i alla fall med hjälp av Karin få till dryga litern hallon. Känslan när jag kom hem sen till lägenheten och upplevde en trötthet i kroppen , beronde på de ovana rörelserna var också angenäm. Trots att jag tycker jag rör på mig rätt mycket så har det nog blivit för mycket sittande i sommar. Nu börjar det i alla fall komma igång lite aktiviteter. Igår avverkade vi årets boulemästerskap här på Västerport och vi hade även tränat lite förra veckan. Lite digitala årsmöten blir det också framöver och en promenad i Torvalla är planerad till i morgon.

Vill man få tiden att gå, då ska man sätta sig och brodera !

Det började med den här, ett fantasidjur eller odjur, i projektet Broderi i pandemi som utlystes i somras av Västarvets hemslöjdsförbud i södra Sverige. Om man skickade in sin intresseanmälan, fick man på posten en liten yllelapp, i A5storlek, att skapa fritt på .

Så här skrev jag när jag var klar med mitt bidrag:

Ja vad ville jag göra då? Hade lite små bitar kläde över från yllekudden med applikationer så jag tänkte återbruk, har även en hel del garner från andra kuddar.

Klippte på måfå ut små rundlar och la ut. Det blev en åma eller sen stygnen kom till en tusenfoting. Ville använda de stygn jag tyckt var roligast från min senaste kudde. Hade också ett trasigt halsband i en liten påse liggande sen många år. Döpte mitt färdiga bidrag till: Tusenfotingen som ville bli en vacker fjäril.

Idag är det premiär för de hopsydda konstverken på Vänermuseet, det blev ca 650 st från hela landet, (av utskickade 850 lappar). De har av en skicklig textilkonstnär delats in i nio olika områden och sytts samman till 9 vepor. Utställningen kommer att turnera i Sverige och den lär synas glimtar av på Tv, tror jag säkert. Hoppas den kommer till Jämtland också.

Förutom att brodera det lilla djuret/odjuret så fick vi under 13 veckor veckobrev med allehanda broderiuppgifter och tips och information om böcker, evenemang och duktiga brodöser.  Även Zoom elvakaffe på fredagar kunde man delta i. Fantastiskt alltihopa.

När deadline 1 juli var passerad fick vi ett tips om att ägna oss åt broderibingo under den månad som följde, ett manus bifogades. Lena Strömberg, duktig konstnär och brodös tipsade om ett annorlunda sätt att utföra bingon på som jag nappade på direkt. Det här blev resultatet.

36 små rutor 7×7 cm ifyllda, med olika smakprov på landskapssömmar samt andra små uppdrag. De landskapssömmar jag kände till var ytterst få, men nu fick jag lära mig alla och dess historik o uppkomster. Kul. När arbetet var slut fick jag broderiabstinens.

Vad skulle jag göra nu då? Då kom jag på jag skulle brodera manuset med uppdragen som en baksida till den kudde jag tänkte göra av broderiet. Sagt o gjort.

Dt blev en annan sorts utmaning då det blev svårt att variera sig med skriven text i broderiteknik. Nu har jag några få rutor kvar, 4 st, innan lite pressning och hopsömnad återstår.

Ett annat projekt som jag började lite på innan djur/odjur var min stjärnteckenkudde. Den ska också få en baksida något enklare än framsidan, så än räcker broderierna till.

Här har jag broderat in stjärntecknen fiskarna, stenbocken och kräftan för mina tre barn samt vädurar, tecknet som alla mina tre barnbarn är födda i. Fiskarna representerar också Arne. Mitt tecken skytten blir på baksidan som en signatur.

31 dagar i augusti !

Vad hinner man på 31 dagar? Jag måste gå tillbaka i mitt fotoalbum i  mobilen för att komma ihåg. Första veckan i augusti så gjorde jag mina vanliga promenader i närområdet, då i första hand på Jamtli. Men sedan började lusten att åka lite längre och kanske hitta någon intressant loppis t o m. Så jag gjorde lite utflykter, en där jag hann avverka halva Offerdal i jakten på något spännande.

Huvudsyftet var en öppning av en gammal konsumbutik i Offerdalsberg med retrogrejer m.m. Först tog jag fel på tiden och var för tidig och sen blev det så mycket tanter och varmt var det så jag avstod från att köa och for vidare. Hamnade på hemvägen på ett loppis på Rödön där jag gjorde några små fynd, textila! Stannade även till vid jordgubbslandet och köpte lite jordgubbar.

En kartong uppvaktade jag sedan Erik B. med. Han fyllde ju 90 år i somras och blev firad av vår Boförening, ute på gården i samband med en musikunderhållningsdag med Garagebandet. Jag hade glömt bort att ge en egen present kom jag på, så det blev jordgubbarna. Erik bjöd även en dag på en fika på Cafe Björbacka, då vi även tog en liten ” Hitta ut” promenad i skogen upp mot Solliden.

Nästa tripp blev till Dalhemsviken där det fanns ett spännande loppis och där jag även kunde åka vidare till Tavnäs och mina goda vänner Birgitta o Torbjörn. Vi fick en trevlig pratstund ute vid hammocken och på hemväg hittade jag ett loppis till.

I mitten på augusti fick vi  i Västerport en fin dag med en grupp dragspelare m fl ur Jämtbälgen som underhöll på gården, det var Per Söderberg, vår klubbmästare som ordnat det.

Den 11 augusti hade vi urn-nedsättning av min bror Gunnar i mina föräldrars grav. Det blev en fin stund med Gunnars dotter Marlene och hennes dotter Eila. Marlene hade beställt en fin sten med en Öring på. Det symboliserar Gunnars stora fiskeintresse.

En avbiten tand blev några svängar till tandläkare och en oplanerad utgift, tandläkaren passade även på att göra den årliga ”besiktningen”  så då var det avklarat.

I sommar har vi ju uppmanats att besöka kaféer för att stötta den verksamheten under coronan. En dag kände jag för en sväng till Hara ångbåtskafé, hade även läst om ett jord-bruksföretag Nygårdens limousiner, som fått sånt uppsving i sin försäljning av kött genom de Reko-ringar som förmedlar närproducerade varor. Så det blev en sväng dit och två paket köttfärs inhandlat. Vid provlagning av biffar nästa dag kunde jag konstatera att det är skillnad på kött från länet och de som köps i butik. Oj så gott det var.

En sväng in till Jamtli historielands sista öppetdag  16 augusti blev det då jag tittade in i 1975 huset. Vemodigt med Jamtli som får en tuff period framöver med begränsade öppettider och ingen närvaro av oss gynnare och ordinarie verksamhet med utställningar mycket begränsad. Måtte det lösa sig.

Så följde en vecka med, visade det sig sedan, en aning för mycket gofika. Först till Fröjas med Ingrid P då vi fikade gott och sedan åkte ned till Storsjön vid Birka  då det var så fint väder. På kvällen åt jag surströmming på min balkong alldeles bara med mig själv.

Onsdagen fikade jag på Jamtli med Irene F. och då vi hade en trevlig pratstund. På torsdag åkte jag runt lite på Frösön och tog sen en gofika på Sommarhagen. På lördagen bakade jag en kardemummakaka för att ha till nästa vecka då jag skulle få besök av släktingar från Borensberg. Tyckte efter provsmakning av kakan att jag blev konstigt mätt…

På söndagsmorgonen kändes magen lite konstig.  Jag fikade i vanlig ordning och behövde gå på toa. Där hände inget men en värk som jag aldrig förr känt av började sprida sig i nedre delen av magen och upp mot ryggen. Efter ett tag rann kallsvetten och jag kände att skulle svimma. Lyckades ta mig till soffan och greppade telefonen, ringde 112. Efter att ha beskrivit mina symptom så skulle de skicka hjälp. Efter ca en kvart kom två trevliga ambulanskillar och med vana blickar och snabba fingrar monterades det, kanyl, provades feber, togs blodtryck osv.

De konstaterade att troligtvis inget med hjärtat som befarats först, men för säkerhets skull ville dom ta in mig för vidare koll. På sjukhuset fortsatte det med EKG, blodprover och läkare. Diagnosen blev sen, tarmfickor! Nåt som jag diffust hört talas om men inte visste nåt om. Då jag fått smärtstillande via blodet så började det onda avta och jag befanns inte vara sjuk för inläggning.

Ät flytande kost några dar och hör av dig om du blir sämre var rådet jag fick. Alla värden var för övrigt väldigt bra så och de tog även ett covidprov, i forskningssyfte, sa sköterskan.

Sen förflöt en vecka med skonkost och lite lite kaffe. Ingen mer värk men aningen trött…

I lördags kunde jag i alla fall träffa mina släktingar från Borensberg ute i bersån och de fick smaka av kardemummakakan som jag hade fryst in. Vi fick en skön dag i bersån då vädret var det allra bästa. Så vad ska jag dra för slutsats av mina magproblem. Hade jag fikat för mycket eller är det nåt som legat latent ett tag.

Jag har ju sen fem år försökt går över till LCHF-kost, men senaste året har jag fuskat lite för mycket…

Framtiden får väl utvisa vad jag ska äta för någonting för att slippa besvär.

 

 

 

 

 

 

 

Måleri och broderi

År 2003 fick jag  Krokoms kommunskulturstipendium. En liten summa pengar. Dessa satsade jag nåt år senare på en kurs i akvarellmåleri. Den var förlagd på en ö utanför Strömstad. En miljö som var ny för mig (förutom Väddö då).

Vi hade en duktig manlig akvarellist som sen ställde ut hos mig på Galleriet. Jag vad fick jag till där då? Inte blev det mycket klippor o hav. Det enorma ljuset och ovanan med akvarellfärgerna gjorde att jag fick problem. Men en dag så satte jag mig på en liten äng intill kurslokalen och då kom denna lilla kalv fram. Bilden är väl bara ca 12 x 15 cm och när jag tittar så här i efterhand så är den ju riktigt fin.

Ibland så har jag tänkt att jag skulle testa och måla lite igen, men kan inte bestämma mig vilken teknik jag ska satsa på. Har en par tavlor, i akryl, som jag  började måla på en kurs på Jamtli för Maria Olsson, som vi hade bestämt att jag skulle få göra färdigt hos henne i vår, men…Vi vet ju vad som hände.

Nu blev det ju i alla all att jag kom igång riktigt med broderande istället och i den bingotavla som jag häller på med, med 36 rutor ca 7 x7 cm så var det en ruta där uppdraget stod, på en höjd. Genast kom tankarna på min lilla akvarell och jag letade fram den i datorn.

Det blev både roligt och pilligt innan jag fått fram den lilla  Highland Cattle kalven som jag ville. Inte alldeles lika som förlagan men riktigt söt tycker jag.

 

Är en knappburk bara en knappburk?

Min nya minisamling.

När jag var liten var det bästa jag visste att få titta på knapparna i mammas knappburk. Det fick man inte hur som helst. Som jag minns var det nåt form av tröst eller stor ledsenhet . Mammas knappburk var en blå, inte så stor före detta karamellburk.

Där fanns både roliga knappar med färg och mönster och så de mindre roliga svarta eller bruna, eller vita skjortknappar. När båda föräldrarna var borta fick jag ärva knappburken. Jag var väldigt rädd om den men eftersom jag hade en egen liten samling så införlivades mammas knappar med mina.

Ja min knappsamling växte på nåt konstigt vis och till slut fann jag mig föranlåten att dela upp knapparna i färger, så jag hade hör och häpna till slut hade nio burkar… som stod ovanpå gammalskåpet i Tängtorpet. Jag inspirerade t om en väninna att göra lika.

Men så i samband att vi skulle avveckla Tängtorpet så skänkte jag alla mina knappburkar till ett projekt, Konst för tjejer!!! Åh vad jag ångrade detta sen, hade ju kunnat spara de som var lite roliga att titta på i alla fall!

Åren har gått och jag verkar ha klarat mig bra utan knappburkar, men helt plötsligt fick jag ett behov som måste åtgärdas. Pandemin har ju inneburit lite andra vanor och sysselsättningar.  Bl a att brodera. Förra veckan började jag alltså en liten knappspaningsrunda på lite olika loppisar, på behörigt avstånd, som alltid.

Jag lyckades plocka åt mig lite fynd i ” lösvikt” och sedan var jag igång. Efter helgens resa uppöver mot Åre fyndade jag lite mera små partier. Och igår kunde jag sätta mig ner och sortera igen, fem små burkar blev det. Vilken lycka!

Eller vad  handlar det om det här med att samla knappar. Hade en väninna som fyllde år igår så jag ringde och grattade och naturligtvis började vi (jag) prata knappar. Vi kom då båda ihåg en dam med en väska som var prydd hela med knappar i ett rutmönster som vi sett för ca 20 år sedan.

En lite miniväska i mitt bingobroderi.

Vi hade båda då sagt att vi skulle sy en sån väska. Men ingen av oss hade gjort det. Efter- som jag under våren varit med i ett  broderiprojekt på nätet, där vi under sommaren, vi som kände oss manade, skulle ägna oss åt lite broderi bingo.

Vi fick ett ”manus” med 36 rutor inritade och olika tips med landskapssömmar eller broderitekniker, även lite udda uppdrag ingick.

Meningen var väl att man skulle göra de små uppgifterna på separat broderier, men jag beslöt att göra som en annan brodös, Lena, tipsade om, att rita upp rutorna på en handduk eller liknade. Och efter samtalet igår kunde jag inte hålla mig, det blev en liten knappväska i en av rutorna.

Nu har jag nio rutor kvar att brodera. Och så får jag leta ett lämpligt tyg att sy en knappväska lite större tror jag.

En sak är då säkert, att brodera är bra för själen och det konstnärliga sinnet. Frågan är vad knappsamlande gör med en. Jag är säker på att flera än jag gillar knappar, eller?

Enkäter, potäter och en saknad bror.

6 juli. Det är nästan en månad sedan jag skrev något på bloggen.

Vad har jag gjort under tiden?

Idag tror jag att jag skrivit i den 4e enkäten eller berättelsen om hur jag upplever pandemin. Något som ska behandlas och utvärderas och kanske forskas på om 100 år. Jag har också konstaterat att just idag är det bra väder för potatisen att växa i. I år har jag satt TVÅ st potatisar. En i varsin röd hink på balkongen och på g av värmen förrförra veckan så drog dom iväg direkt.

Tisdagen den 23 juni fick jag besked från min brorsdotter Marlene, att hennes pappa och min två år yngre bror Gunnar avlidit under natten. Min dotter Karin och jag satt just vid Sommarhagen och avnjöt en fika. Gunnar hade i flera år lidit av problem med njurarna.

Värmen och komplikationer avgjorde nog att kroppen gav upp. Gunnar hade nyss fått en slang inopererad som skulle underlätta dialys hemma, men tyvärr blev det inte som tänkt.

På den här bilden sitter tre syskon i en som synes harmonisk sommarbild.  Vi har en lite kattunge att gosa med och allt skulle nog vara frid o fröjd. Om det inte varit för min yngsta bror Sunes svåra epilepsi.

Gunnar föddes två år efter mig och bara 1 år o tre månader senare föddas Sune. En helt frisk pojke och allt var frid och fröjd tills flera olyckliga omständigheter följde. En kraftig barn kolera och en kikhostepidemi , som hos min yngste bror orsakade feberkramper med epilepsi som följdsjukdom.

Jag ska inte gå in på detta närmare då jag skrivit flera ggr om Sune. Att som äldre syskon hantera en situation med ett svårt sjukt yngre syskon blir en balansgång, som i alla fall inte jag förstod utfallet, av förrän som vuxen. Hur Gunnar upplevde sig barndom vet jag inte så mycket om. Vi pratade inte mycket om den, tyvärr. Kanske beroende på att Gunnar redan som 19-åring flyttade till Göteborg för arbete där.

Innan han flyttade hjälpte han dock med vårt husbygge på Hovvägen i Ås och han var även en stor hjälp för mig med att passa Karin, vår äldsta dotter , när  jag väntade dotter nr två Birgitta, mitt uppe i husbygge och flytt.  När vi även hade begåvats med Ronnie och han var sådär en fyra år, hyrde vi en husvagn för att åka till Göteborg för att hälsa på Gunnar som bodde i ett höghus i Partille, på 12e våningen tror jag.

Vi hade blivit utlovade Pizza när vi kom fram. Det var nog första gången vi åt det så det var väldigt spännande. Blå glass var en annan nyhet när vi var nere på ”stan” som vi fick pröva på. Och naturligtvis ett besök på Liseberg. Det blev flera göteborgsresor längre fram. Bl a en till Legoland via Göteborg med Gunnars dotter Marlene och Ronnie som då var elva år.

Här är vi på väg till en kusins 50-årskalas nån gång på 1980-talet. Gunnar flyttade så småningom upp till Jämtland för olika jobb och sedan till Västernorrland i närheten av Kramfors. Nya Alnöbron och Botniabanan var några av hans arbetsplatser innan han gick i pension.

Mammas och pappas älskade sommarstuga i Landön tog Gunnar över och där fick han utlopp för sitt stora intresse fiske, nåt som både mor o far ägnade mycket tid åt där. Gunnar efterlämnar sambon Gunlis, dottern Marlene och dotterdotter Eila.

 

Studenten och niondeklassaren

Mormor hinner inte med. I år är det barnbarn nr två som tar

studenten. En lång kille som föddes i Småland närmare bestämt i Kalmar, men pratar konstigt nog nästan norrländska, i alla fall när det gäller rrrr-en.

Första mötet med mormor och kusin Sara skedde redan efter en månad. Spännande att resa ner till Kalmar tyckte vi moster Karin, kusin Sara och jag.

                           

Sara var tre år när hon fick sin lilla kusin Casper, och de är t o m födda i samma stjärntecken, Väduren.

För mormor har det blivit många resor ner till Kalmar. Och lite då och då har A B C- gänget (Anders, Birgitta o Casper) kommit till Jämtland och hälsat på. Det är inte den närmaste vägen precis, och det har blivit många resalternativ, tåg, flyg och bil.

Att spela spel med barnbarnen har ju varit en härlig sysselsättning, men de tillfällena har försvunnit mer o mer eftersom de växt upp.

Och i år får man ju inte ens träffas.

Att ta studenten i år har blivit en speciell upplevelse för alla berörda. Inga studentbaler, flakåkningar och andra extravaganser. Festligheterna får hållas inom närmsta familjen och när jag tänker tillbaka på när minabarn tog studenten på 1990-talet så var det ganska sparsamt med fester då också inga studentbaler vad jag kan minnas med flera olika klänningar…

Tredje barnbarnet Sam, som föddes tre år efter Casper och även han i vädurens tecken,går ut nian i Brunflo i år och inte heller där blir det festligheter för anhöriga som brukligt.

Sam,  liksom Sara var ofta hos mormor och morfar när vi bodde i Tängtorpet. En liten filosof , som numera blivit ett riktigt data freak.

Här är en härlig bild med morfar och morbror Ronnie där Sam underhåller med sina filosofiska tankegångar.

Konstigt känns det att inte få delta i firningarna. Med Sara blev det i alla fall en härlig upplevelse från början till slut när hon tog studenten för tre år sedan.

Mormor får nöja sig med roliga minnen och kort från andra tillfällen, liksom alla andra mormödrar och äldre släktingar i år. Måtte vi få ett normalare liv snart.

Grattis i alla fall Casper till studenten och Sam till sista året i grundskolan.

Casper har gått i sin fars och farfars fotspår och blivit en lovande idrottskille.

Hoppas studenten idag, 10 juni, blir en lyckad dag och fortsatta studier och idrottsprestationer tar vid.

Livet för tio år sedan…

Hur såg livet ut för tio år sedan? Min bloggdagbok är en säker källa att gå tillbaka i. Det var sista året för galleriet, jag hade dragit ner på öppettiderna och tiden hemma upptogs mer och mer av Arnes hälsotillstånd. Oftast satt jag och ”skrev av mig” sen på kvällen när Arne somnat…

Den stora glädjen var ju då barnbarnen som vi träffade så ofta som möjligt. Det gav energi som jag levde på ett bra tag.

Det här blogginlägget för tio år sedan berättar lite om den sista sommaren med Galleriet.

Var vädret bättre förr??

26 maj 2010

Har kollat lite bakåt i bloggen och visst var det varmare ifjol , men det regnade också i slutet på maj. Tyckte att gräset var ovanligt grönt ifjol, samma sak i år, är det kylan och fukten som gör det? Vi har varit ute och jobbat i kallblåsten. krattat löv och gräs som inte blev av i fjol. Och igår premiärfikade vi bakom lagården där det var mest lä och lite solglimtar då och då. Även städat förråden här i huset inför grovsophämtningen på fredag. En hel släpvagn blev det men det var en del som var efter pappa som vi av misstag tog hem hit som skulle ha slängts förut. Betydligt mer sorkar har det varit i vinter under snön märker man. Men de har hållit till där det varit gammalt långt gräs. Gräs mattan är fin i alla fall.

Det känns lite konstigt att inte bli avbruten för att åka till pappa akut då och då. Vi åkte ju även för att bara umgås och det saknar jag ju förstås. Det blev så vanligt de sista åren så jag tänkte inte på vilken tid det tog. Försöker träna mig i att inte stressa nu, som nybliven pensionär, man har ju varit van att flänga runt här, på jobbet och till Krokom. Håller på att förbereda inför sommarens utställning, men det är ju mest marknadsföringen och så hur jag ska ha det i min lilla butik o övriga utrymmen. Ska i alla fall inte ha något på kommission förutom lite vykort i år. Nej nu blir det loppis o kuriosa ur mina egna samlingar.

Utställare i sommar bli i alla fall Magdalena Brunzell Tänndalen mycket driven konstnärinna som inte ställt ut i Jämtland förut, det var ett trevligt reportage i Öp ( se kultursidan) förra veckan . Hon har just illustrerat en barnbok som kommer att säljas hos mig också, men boksläppet blir i Järvsö där författaren till boken bor. Magdalena kommer att ställa ut många blandade tekniker och det blir även EN OCH ANNAN KO som utställningen ska heta. Jag kommer i år bara att ha öppet fem dar i veckan onsdag – söndag.

Ska ut och flytta en stensamlig på det gamla brunnslocket idag om jag hinner innan regnet och göra en installation med blå blomkrukor istället. Det kom jag på igår när jag såg reprisen av Gókväll och hörde trädgårdsgurun Lars Krantz från Wij i Ockelbo, prata om sin trädgårdsvision. Förenkling var vad som gällde. Han tyckte förresten också att vi ”gullar” till det för mycket ibland och det håller jag med om. Det ska vara Sååå romantiskt och champagne och jordgubbar och blommigt och sitta och njuta av allt vackert i urtjusiga trädgårdsmöbler  eller möbler vi piffat till själva och satt på tyg och målat i färgglada kulörer och grilla i stort sett varje dag i allt mer avancerade åbäken som kostar skjortan.

Ja det var mina tankar år 2010

Åskören lite fotominnen.

26 maj 2020

”Ås nya kyrka togs i bruk 1877 men invigdes först 1878. Till invigningshögtiden bildades en sångkör, som då leddes av en studerande vid namn Jägerhorn från Östersund. Han avlöstes sedan av stadsingenjören Adolf Kjellin. Till första kantor valdes folkskollärare Anders Larsson. Körens första sångare var ej notkunniga utan lärde sig sångerna på gehör.”

Detta och lite till om den första Åskören, kan man läsa i Ett år i Ås 1977, en artikel skriven av Wiktor Söderberg, kyrkosångare sedan 1915 och fortfarande verksam när jag kom med i kören ca 1975.

Foto 1 .Åskören Ås församlingsgård 1970tal sv/v       Bäckman foto

Rad 1:

1. Anna Hansson 2. Eivor Jonsson. 3. Rut  Nilsson (Knutas) 4. Kantor Lennart Andersson
2. Anita Norén. 6. Eva Sundin 7. Karin Hemmingsson

Rad 2:

8. Siri Sivertsson 9. Gustav Larsson 10. Birgit Alexandersson 11. Viktor Söderberg
9. Inge Nilsson 13. Lennart Gissler

Rad 3:

14. Ulla Olofsson 15. Britta Stina Lindström 16. Okänd 17. Ann Marie Edström 18. Agneta Jönsson
15. Britt Karin Wikner 20. Arvid Norén 21. Inez Hellzén 22. Ann Marie Klots

23. Eva Mårtensson

Så här såg Åskören ut när jag började i mitten på 1975. Jag sitter som andra person från höger. Varför har jag inga glasögon? Kanske inte hade börjat med dem till vardags…

Har i alla fall nu när tiden ska fyllas med allt som man inte tänkt egentligen, men som är bra att göra då allt annat gått i stå. Så jag bestämde att sätta namn på alla körmedlemmarna, för att sedan lämna in fotona till Ås hembygdsförening, som det visade sig inte hade några foton på kören från den här perioden då jag var med.

1978 firade kören 100 år och vi hade hjälp av Aspåskören för att framför allt på den manliga sidan kunna få till en bra sammansatt kör. Här står vi uppe på läkaren .

Foto 2 Åskören + Aspåskören, läktaren Ås kyrka 1978

Rad 1.

1. Prästen Helen Erlandsson 2. Okänd 3. Eva Mårtensson 4. Inez Hellzen 5. Britt Karin Wikner
2. Eivor Jonsson 7. Eva Sundin 8. Ulla Olofsson 9. Birgit Alexandersson

Rad 2:

10. Okänd. 11. Okänd 12. Ann Marie Klots 13. Siri Sivertsson

Rad 3:

14. Inger Ängehov Aspås. 15 Ulla Olofsson 3 st okända 16. Gustav Larsson

Rad 4:

16. Lennart Gissler 17. Torbjörn Salomonsson Aspås 18. John Lindström 19. Viktor Söderberg
17. Arvid Norén  21. Arne Gunnarsson

Fotografen i Ås vid alla tillfällen var naturligtvis Karl-Anton ”Blixt-Anton” Bäckman.

Här är vi vid  framträdandet i Ås kyrka. Nu har fotografen bytt till färg vilket ju inte alls är bra.

Åskören + Aspåskören   Ås körens 100 årsjubileum , Kyrkan. Bäckmans foto

Rad 1:

1.Inger Ängehov, 2. Mary Jönsson 3. Ann Marie Klots 4. Inez Hellzén 5. Gunilla Erlandsson

6. Eivor Jonsson 7. Eva Sundin. 8. Anita Norén

Rad 2:+ 3

9 . okänd. 11. Helen Erlandsson 12. Mary?? 13. Siri Sivertsson 14. Maj Britt Lindström

15. Britt Karin Wikner 16. Okänd 17.Karin Nilsson 18.Anna Hansson 19. Okänd

Rad 4 herrar:

20+21 okända från Aspås 23. Lennart Gissler 24. John Lindström 25. Arne Gunnarsson

26.okänd Aspås. 27. Gustav Larsson 28. Arne Dahlin 29. Arvid Norén.

På Torsta trappan

Rad 1:

1. Agneta Jönsson 2. Mary Jönssson 3. Inez Hellzén 4. Gunilla Erlandsson 5. Eivor Jonsson
2. Ulla Olofsson 7. Anita Norén

Rad 2:

8. Okänd Aspås 9. Ann Marie Klots 10. Okänd Aspås 11. Ingegerd Rodin 12. Lennart Andersson (Kantor) 13. Anna Hansson 14. Eva Sundin

Rad 3:

15. Britta Stina Lindström 16. Inger Ängehov Aspås 17. Mary ?? 18. Maj Britt Lindström
16. okänd Aspås 20. Rut Knutas (Lenko) 21. Arvid Norén

Rad 4:

22. Siri Sivertsson 23+ 24 okända Aspås 25. Lennart Gissler 26. Gustav Larsson 27. Arne Dahlin

Rad 5:

28.Okänd Aspås 29. John Lindström 30. Arne Gunnarsson

En lite fest skulle vi naturligtvis ha och den hölls i ÖSK-stugan. Har bara en bild, men det var naturligtvis fullt med folk på festen. I Ett år i Ås 1978 finns flera bilder och ett fylligt reportage om firandet.

Ås Körfest ÖSK stugan    Bäckman foto

Från Vänster:

1+2 okända Aspås Nr 3. Maj Britt Lindström 4. Yngve Erlandsson 5. Britta Stina Lindström 6 Viktor Söderberg

Från Höger

Nr 1 Okänd 2. Eva Sundin 3. Lennart Gissler 4.Ulla Olofsson 5. Anita Norén