IBLAND VILL JAG BARA BRODERA…

.I höst har jag tidvis bara velat ägna mig åt att brodera. Hittade igen två alster som jag köpt för flera år sedan och beslöt att ta tag i dem. Oj vad roligt det var. Det första ett örngott med Jämtlandssöm på bomullstyg, som jag trodde skulle ta tre år, det var färdigt på fyra veckor.

Nästa objekt var en yllekudde med motiv från Frösön, har ju många kopplingar till Frösön m omnejd via mormorsgrenen. Men när jag så sitter där och broderar kommer plötsligt tankarna. Tankarna på mitt liv nu och tidigare och så börjar tvivlen. Hur har jag varit egentligen som mamma , maka, dotter och mormor. Ju kortare dagarna blir och det envisa mörkret kommer snabbare desto dystrare blir tankarna. Fick också besked vid ett besök hos optikern att jag håller på att utveckla grå starr. Kräver operation så småningom, men nu blev det nya glasögon och rådet att ha mycket ljust där jag vistades. Jag som avskyr taklampor inte minst lysrörs dito.

Men som mormor får jag ju numera agera bollplank till Sara som läser till sjuksköterska vilket jag tycker är en rolig uppgift. Jag får också lära mig en del nytt, framför allt hur mycket som ska präntas in i det lilla studiehuvudet. Kan en läkare ha mycket mera kunskaper än en sköterska tänker jag när jag ser all studielitteratur som krävs?

Men det är ändå bra kul att brodera! Och går märkligt nog bra, med tillräckligt med ljus. Mera jobbigt att sitta vid datorn upptäckte jag. Och när förkylningen slår till kan jag ju ändå inte göra nåt annat. Yllebroderi kudden blir också klar på fyra veckor och den skickas iväg till Kalmar. Nu kommer den inte fram som jag tänkt till advent, men den hanns i alla fall till jul tänker jag. När jag skickat det handarbetet och stickat klart ett par torgvantar som varit på G i två år så blir jag rastlös igen.

Jag måste skaffa ett nytt handarbete och helst ett broderi. Kommer så på att jag har en Gynnarrabatt på Jamtlibutiken som jag inte utnyttjat för det här året. Och minsann fanns där inte ett lämpligt objekt att ta tag i, med motiv från Brunflo. Det blir ju bra, har ju en soldatgen därifrån som härrör till min morfars morfars morfar.

Även om de dystra tankarna kommer lite då och då så är det förvånansvärt vilsamt att sitta i soffan och välja vilken färg man ska fortsätta med, vilka stygn som är roligast, vad jag ska spara till sist. Tänker också på de kvinnor som skapat mönstren för flera hundra år sedan. Vad tänkte de på? Handarbetet för dem var ju nåt de fick ta till när allting annat var gjort. Att längta till när alla hade somnat och man fick sätta sig vid den ljusaste platsen för att skapa något till lyst. Oftast var det en sliten militärrock, där det gick få ut en hel bit tyg, eller en bit kläde som man broderade på. Och garnerna spann man ju och färgade själva.

Så nu sitter jag igen o broderar, vill inte göra nåt annat. Fast jag gör ju det jag lovat vad gäller ”fikauppdrag”. Datorjobben skjuter jag upp… En o annan promenad blir det. Bästa sättet att rensa hjärnan eller komma på vad man ska skriva är ju promenader. Och nu har ju ljuset kommit i o med snön, förhoppningsvis blir tankarna lite positivare.

Och idag har jag kokat julgröten till julhemvändande sonen från Malmö. Hann t o m att gå och lyssna på sista After Work på Jamtli som handlade om Lucia, ursprung , mystik och seder runt omkring. Lite senare på kvällen hör Sara av sig och undrar om jag vill läsa genom hennes redovisning. Det är klart mormor vill det. Känner mig lite nyttig då.

Men nu ska jag sätta mig och brodera lite, tror jag tar lite gul färg nu som ska sys som ett sorts galler och sen kedjestygnen, favoritstygnen, som ska broderas med rött.

Ibland vill jag bara brodera……

 

Annonser

Minnen enligt Facebook

Varje dag presenterar Fb för mig mina nedskrivna minnen för dagen, nio år bakåt. varför just nio år? Jo det var då jag gick med i fb. Idag kom ett speciellt minne upp som jag skrivit för just nio år sedan. Flytten till Tängtorpet som visst skedde den 14 november 1995. Alltså för 23 år sedan. Nu svindlar det till för mig lite.

Den dagen som var/är så nära. Alla drömmar vi hade, vad glada vi var. Hur vi gick runt med den lilla nyckelväskan vi fått av Siv som innehöll massor av nycklar små och stora, som vi inte visste var de passade. Hur vi inte hann prova alla dörrlås innan det blev för mörkt. Katterna som vi fick ha instängda första veckan. För honkatterna gick det bra men för Elvis gick det sämre att flytta, han rymde ideligen tillbaka till Hovvägen.

Ja vad mycket finns att minnas, men vad har jag gjort den 14 november åren efter 1995?

Ja från 1999 då jag öppnade Galleriet var det nog bakning , hängning av tavlor eller en helt vanlig galleridag som gällde, om det inte var ledig måndag.

Livet efter galleriet då? Flytten fram på  centrum i byn efter försäljningen pågick under flera månader från april 2011 och kontraktet för husförsäljningen skrevs i slutet på september. Det blev inte alls som vi tänkt oss då Arnes sjukdom eskalerade efter flytten och jag blev bara efter ett halvår ensamboende i vår fina lägenhet. Arne hamnade på Blomstergården i Krokom.

Mitt ”nya” liv startade sen 1 juni 2013 då jag flyttade till Östersund. Men vad påminner Fb om vad jag /vi gjort den 14 november mera då.

Ja 2010 var det visst Fars dag och vi var bjudna på farsdagslunch i Kloxåsen.

2011 hade jag visst manglat lakan som nog inte mamma godkänt skrev jag! Nej det var hårda bud när man skulle mangla med henne, inte ett veck fick det vara. Nu blir de inte ens manglade utan bara ihopvikna.

2012 var det visst lika grönt ute som nu, fast idag är det mera grått, grått, men ingen snö som sagt.

2013 hade jag börjat sy på min 1895-talsblus. Den har blivit flitigt använd. I somras köpte jag ett nytt blommigt tyg vid mitt besök på Öland, få se när jag startar med den blusen?

14 nov 2013 hade jag också lämnat in mammas dagböcker som hon skrivit i under 21 års tid fram till stroken 1998 i samband med en hjärtoperation.

2014 försöker jag sortera i mina samlade böcker om Jämtlands historia. 2014 har jag också börjat mitt liv på Arkivet som blivit mitt andra hem efter jag blivit änka, otaliga är de timmar jag vistats där.

2015 börjar otaliga fotominnen att dyka upp från alla promenader jag företagit mig i närområdet.

2016 14 nov var det diabetesdagen. Då hade jag skrivit om hur det var när vi fick veta att Aren led av diabetes. Ett trauma som började 1988. Jag gjorde även ett besök i Krokom på magneten där Elin Olofsson intervjuade tre personer

2017 hade jag besök av sidensvansar i ” mina ” äppelträd då fanns det äpplen kvar i år försvann äpplena fort redan i september enär sommaren startade så tidigt. Det verkar vara lite snö på marken också. Jag leder också en kurs i släktforskning på Arkivet för Logen Liljans medlemmar.

Idag 14 nov 2018  ligger dimman tät utanför och har jag besök av en firma som rensar alla ventiler i lägenheten, liksom i alla lägenheter, i alla övriga hus där jag bor. Sedan blir det en tur till Härke och en titt på en utställning med min flitigaste utställare i Tängtorpet, Paul Rengmyr efter det blir det en sväng på Arkivet.

Men det allra viktigaste val av ny statsminister och debatt i Tv. Nu får det lov att hända något….vilken sörja det blivit med alla partier.

Ja vad allt kan inte hända en dag som ä den 14 november.

 

 

 

 

Det här med drömmar!

Har sedan snart ett år dokumenterat allt jag drömt. Blev inspirerad av Peter Lucas Erixons bok, Mäld, som kom ut för ett år sedan. Vi pratade lite efter boksläppet och kom på att vi hade en del drömmar som liknade varandra. Dock inser jag när jag läst hans bok att en mans drömmar skiljer sig något från en kvinnas även om vissa var rätt likartade.

I somras när det var så varmt så orkade jag inte skriva ned något men nu i höst har det blivit lite nertecknat. Blir lite full i skratt ibland vart det bär iväg i drömmen, men även nyfiken på vad det undermedvetna serverar.

 Dröm 20181031

Är i en by någonstans med en grupp människor. Ser plötsligt en liten stuga som jag glömt bort att vi ägt, den låg i Laxviken. Går in och den är full med möbler och en flicka finns där inne, stugan är mer som en lekstuga. Får för mig att jag ska göra en bulldeg då jag hittar ingredienser. Blandar i för mycket mjöl så degen är svår att få ihop då jag blandar för hand. Går därifrån för att se på något med de andra i gruppen och glömmer bort degen, förstår inte hur jag ska ta rätt på den och grädda då det inte fanns någon spis där.

Drömmen utmynnar  sen i något annat. Jag är på en bussresa norröver med ett sällskap jag inte känner. Har min gamla röda portfölj som jag hade när jag var friskvårdskonsulent med grejer i som jag lägger framme hos bussföraren. Vi stannar så småningom på ett ställe och alla kliver av, jag är ensam och ser att min portfölj försvunnit. Går av och kommer till nån sorts butik. Frågar efter de andra men ingen vet var de är. Det är fina berg runt om och jag vill ta några kort.

Plötsligt ska vi åka tillbaka men det är bara jag och chauffören samt en ny ung kille med. Jag frågar var de andra är men får inget svar. Frågar än en gång efter portföljen där jag har min plånbok o mobil. Blir arg o börjar bråka. Kommer på att jag måste ringa till Arne som inte vet var jag är tror jag. Ber att få låna en mobil av den unga killen och han tar fram en som är jättekonstig och flerdelad.

Jag lyckas på nåt vis ringa på vårt gamla hemnummer och pratar först med Arne och sen med Ronnie som visst är hemma. Säger att min portfölj försvunnit och att jag försöker komma hem. Frågar återigen efter vad som hänt med de andra i bussen och då säger den unga killen att bussägaren gått i konkurs och att det är därför de klivit av. Det är nu en annan som kör tydligen. Plötsligt kommer en kvinna och har min portfölj med sig och ger mig den. Blir förvånad över att den verkligen kommit tillrätta.

Vaknar mycket lättad.

eva-s-i-b-pa-landet

”Friskvårdskonsulenten”

Sommaren 2018 på Jamtli som Gynnare/volontär/statist

Polska brev

Polska bref ur Gustafva Björklunds kokbok med 1800-talsrecept fick avsluta det flitiga fikandet i alla våra aktiviteter i sommar.  Här kommer en lite resume av vad som hände där gynnarna medverkade sommaren 2018.

Sommaren  inleddes som vanligt på midsommaraftonen med vanligt midsommarfirande. Den hitills varma sommaren bjöd den dagen på lite mera jämtländsk värme därav min klädsel.

A-Torparmor 2 22 juni 2018 En torparklänning som jag klippt till redan 1997 men inte sydde klart förrän häromåret. Koftan är av ull från  Ullforum Ås och jag lejde en superstickerska , Margareta Lindstein att sticka den, annars hade det nog inte blivit av. Jag var på em bjuden till Kloxåsen på middag varifrån kortet är taget.

B-Invigning nationalmuseum 2018 foto Ingemar R ÖpFoto Ingemar Reslegård ÖP

Söndagen innan den 17 juni var det invigning på Nationalmuseum Norr. Dagen då det ösregnade men då ändå 3000 personer tåligt köade för att  få komma in till detta fantastiska nya besöksmål på Jamtli.

I väntan på högmässaFoto Harriet Jorderud.

Varje söndag har det varit högmässa i Jamtlis kyrka. Årtalet är då 1773 och högmässan efter den sedan då. Här samtalar några tillresta kyrkobesökare innan med komministern, spelad av Stig Ulvild. En rolig aktivitet som jag bara missat en gång i sommar.

D-Alla dukarna 2018

Det är sex år sedan jag gick med i Gynnarna  och då var det i första hand Änkeprostinnans Kyrkliga syföreningsmöten som gällde. Årtalet är 1895 och vi håller för det mesta till hos fru Svensson i Brygghuset. Jag började andra året att brodera på små namnsdagsdukar och i sommar blev jag klar med den sista. Som ni ser är det fruntimmersveckan som gäller där jag även lagt till de två herrarna som inleder och avslutar veckan.

F-Husmodersmöte på P Atorpet 2018 väntar på bussen

Per-Albin torpet där året är 1942 får besök två gånger av oss gynnaredamer. Det första är namnsdagskalas en dag i fruntimmersveckan och det andra är husmodersmötet då även hemkonsulenten Nina Gustafsson är med. På det senare mötet diskuteras allt från tillverkning av strumpor och hjälmskydd till de inkallade männen , om vi ska ta emot finska krigsbarn, bästa kaffesurrogatet och hemkonservering.

E-Stickjuntan 1956 2018 Stickjuntan i Banvaktsstugan som har en miljö från 1956 har jag ansvarat för vid två tillfällen. Sju sorters kakor serverades naturligtvis och sedan var det småskvaller under handarbetandet som gällde. Mycket uppskattat av de besökare som tittade in. Närheten till konsumbussen gjorde ju att det var många som fick en rejäl dos av ”1956” anda den dagen.

G-Helga Englund har åkt buss 1923Fotot taget av AnnMargret Ahlin

En aktivitet som jag utförde helt ensam var att som Helga Englund åka med Jamtli-bussen som har årtalet 1923 och  dagligen går flera turer  mellan ”busstorget ” och ”Alanäs” bortom Café Slalom.  En populär aktivitet för många besökare. Helga hade varit in till stan och åkte den dagen tillbaka till Öhnet på Frösön. På bussen står  nämligen skrivet  Busstrafik mellan Odensvik  och Öhnet.

H-Kyrkliga syföreningen 2018 I sommar har vi av någon anledning haft alla våra kyrkliga syföreningsmöten på Näsgården. Den varma sommaren har gjort att vi kunnat sitta ute hela sommaren men i skuggan så klart. Sista träffen som hållits alla tisdagar samlades vi till ett gruppfoto. Årets ”änkeprostinna” har varit Inger Jonasson som hukar sig lite längst bak. Det är hon som hållit lite ordning på mötena och sett till att vi sjungit de psalmer som vi skulle och även fått lite själslig lekamen i form av visa ord från någon tidskrift.

I-Siri 2018 Jamtli historieland avslutades ju den 19 augusti men på valdagen den 9 sept var det det öppet hus med fritt inträde. Då var jag mormor Siri i nya villan med årtalet 1975 i miljön. Ett populärt besöksmål där igenkänningsfaktorn är hög hos de flesta. Själv har jag ju varit hemmafru i en villa byggd 1967 som även inreddes med 1970-talets grälla färger när vi tröttnat på de milda färger som var på 1960-talet, så jag känner mig mycket hemma i Nya villan.

En fantastisk sommar igen men aningen för varm vissa dagar. Gjorde även en del privata besök på Jamtli för att få se alla miljöer ”in aktion”. Det är en fantastisk upplevelse med alla ”dagens drama” m.m som utspelas av duktiga aktörer.

 

 

 

 

Katrina

20180818_162902-1För en dryg vecka sen var jag och flera med mig och tog farväl av Katrina. Hon hade planerat att fylla  100 år, men nådde inte ända fram. Hon skulle ha fyllt hundra i november 2018 men dog i slutet på juli.

Katrina var, när vi flyttat till Ås 1967 prästfru, men blev tidigt änka, då Arne Reslegård avled endast 49 år gammal. Hon hade som en prästfru var på den tiden van att arbeta både med hemmet och församlingen. Hon kunde köpa ett hus i Ås och fortsatte att bo och verka där inom många områden, diakoni, Röda korset,  Ås hembygdsförening, sjukbesök i Krokom och även hemmen. Hon blev också en stor support av mitt Galleri Tängtorpet när jag öppnade det sommaren 1999.

När hon upptäckte att jag saknade en viktig bok för min historiska kartläggning av Ås så beslöt hon att skänka mig sin mans bok Ås socken historia, skriven av läraren Alexander Staverfeldt. Han var förresten verksam som lärare på ”storskolan” i Ås när jag började där.  (Jag hade med mig boken och berättade hur det gått till när jag fick den på begravningen).

20180818_154444-120180818_154428-1

Boken är en riktig raritet med sina 530 sidor och jag fick mycket användning för den när folk kom till mig och ställde frågor om Ås eller ev släktingar. Katrina hade en egen fotopärm som hon samlat foton från galleriet och gjorde reklam för mig så länge jag hade öppet.

Hon fick också uppleva att bli förälskad vid  85 års ålder i en jämnårig änkeman, som visade sig vara från samma by. Hon kom stolt och visade upp honom för mig, han hade ju egen bil och var en duktig chaufför trots hög ålder.

De fick nio år tillsammans innan han gick bort för sex år sedan. Det var många som berättade anektoter om Katrina på begravningskaffet och med där var även ”fästmannen” Viktors två söner.

Alla tre präster som Katrina haft att göra med var med. Örjan Lundqvist som skötte begravningen. Ivan Örjebo och Olof Roos var gäster.

Olof berättade om Katrinas egen specialitet, att virka grytlappar, som hon skänkte till lotterier och annat. Olof hade med sin variant. Upptäckte när jag kom hem att även jag hade grytlappar av henne som jag sparat.

20180818_155350

En fantastisk kvinna var hon som inte var rädd att säga sin mening. Tack för att jag fick uppleva dig.

Pappa Nils 100 år.

Idag skulle pappa ha fyllt hundra år. Ett dramatiskt år var det när han föddes. Spanska sjukan härjade som värst. Men i Lits socken där pappa föddes var det färre som insjuknade och dog. Och pappa kom till livet , född av en mycket ung mor och en några år äldre och myndig far.

20180103_155215

Jag har kvar pappas skor som han hade som  ettåring och ett mycket litet foto.

20150626_102535

Här på Litsnäsets hållplats föddes pappa och bodde till han var sex år.

skanna0001

När pappa skulle börja skolan flyttade den lille familjen till Åskott och där fick sedan min farmor tjänst som platsvakt (stins)  vid Åskott station.

GRATTIS pappa uppe i himlen. Finare pappa har nog inte funnits.

 

 

Oäkta gossen från Stockholm och hans senare livsöde i Ås.

Mitt intresse för barnhusbarn och andra fosterbarn från Sthlm gjorde att jag av en slump träffade på denne gosse.

Fältjägaren o Korpralen Erik Adolf Söderberg f 1854 i STHLM kom till Halåsen som fosterson till Gratialist Pehr Ås och hans fru Brita i Halåsen i sept 1862, endast sju år gammal, benämnd oäkta gossen. Halåsen hörde då till Lit men kom att höra till Ås socken senare. I Halåsen bodde det tydligen en gratialist eller annat befäl i varje gård i mitten på 1850-talet, ser jag när jag letar familjen där.

Erik Adolf träffar Anna Olofsdotter f 1862 från Ås, de gifter sig i maj 1883. Anna är dotter till torparen och spelmannen Olof Olofsson och hustrun Märta Hansdotter i Ösa. Första sonen Adolf, föds i december 1883 och de flyttar till Rösta nr 4, ett större torp som ligger efter Nyhemsvägen i Ås. De får ytterligare fem barn. En son dör som ung soldat och en dotter blir endast två år gammal. Erik Adolf dör 1923. Yngste sonen Viktor f 1900 kommer att ta över gården sedan modern avlidit i början på 1930-talet. Viktor som arbetar som målare, gifter sig 1927, med en Anna Olofsdotter , f 1899 i Näs. Hon har kommit till Backens småskola som lärarinna redan 1918. De bor på skolan där pojkarna Bo f 1928 och Hans-Olof f 1934.

Äldsta sonen Adolf f 1883 arbetar även han som målare. Han gifter sig 1914 med Ingeborg Larsson från Vike på Rödön, de har då redan sonen Gustav Adolf f 1910. Gustav Adolf bor med sin lilla familj först några år på Föreningshuset i Ås några hundra meter ovanför hemgården efter Nyhemsvägen. 1916 flyttar de hem till hemgården i Rösta och 1920 går flytten till Ösa nr 3. Där utökas familjen med ytterligare barn till totalt 8 barn. Flera av barnen var skolkamrater till min egen mor Anna-Britta f 1920. Torpet i Ösa 3 är troligen byggd på senare delen av 1800-talet och står i kyrkoboken som ”lägenhet” vilket kan menas utan mark, det är ett torp där halva huset består av en liten ladugårdsdel.

Järnsängen I Täng intill stationen, byggde vid sekelskiftet möbelhandlaren Erik Ahlström upp en järnsängsfabrik. Materialet kom från England. Viktor Söderberg f 1900 fick genast efter sin konfirmation arbete på sängfabriken. I en artikel i Ett år i Ås 1979 berättar han om arbetet. Sängarna göts i en del av huset, monterades sedan och målades. Många som arbetade där kom från Rödön och färdades över sjön eller isen till Täng. Fabriken lades ner 1916 när kriget bröt ut, det blev sedan en snickerifabrik. I min ägo har jag en docksäng löst på en auktion som är gjord vid fabriken, egentligen en modellsäng som användes vid reklam ,( enl. Peter Plunky). Även min morfar arbetade vid fabriken ett tag.

docksängen Jag träffade för övrigt Viktor och även frun Anna när jag jobbade på Konsum i Ås 1961-62. Deras son Bo blev bildlärare i Krokom och hade även teatergruppverksamhet på Föreningshuset både själv och i samarbete med Logen Liljan. Bo tog i sin tur över gården i Rösta efter sin far Viktor, men flyttade efter pensionen tillbaka till STHLM där hans fru var verksam som teaterpedagog. 2009 ställde Bo Söderberg som även var konstnär, ut hos mig på Galleri Tängtorpet.

I Ås socken historia, utgiven 1941 av läraren Alexander Stawferfeldt, kan man läsa om dessa familjer och även alla andra Ås-bor från 1500-talet och framåt. Erik Adolf Söderbergs hustru Anna, var enligt Alexander Stawferfeldt mycket behjälplig med minnen från sin uppväxt i Ås som Alexander kunde sätta på pränt och om detta skriver han också.

Ås socken historia finns bl a att titta i hos Ås hembygdsförening.

 

Mormor Maria o hennes systrar Olava o Anna.

bild (2)Maria och Olava

Kristina Bengtsson blev änka i dec 1900 och i juli 1901 köper hon en jordlott av bonden Per Olofsson, Knytta 2. Priset är 1500 kr och hon betalar kontant. Det sägs att hon byggde upp det lilla torpet Grisslalöus som ligger på vägen upp mot Rasten helt själv.

Kristina Bengtsson och sonen John f 1894 bor i torpet till 1909 då hon och sonen John flyttar till Östersund. Kristina står dock kvar i kyrkboken som hemmansägare så om hon arrenderar ut eller driver gården på nåt annat vis tills hon dör 1935 vet jag inte.

Äldsta dottern Olava Kristina f 1882 har redan flyttat till stan 1903 och arbetar som jungfru. Hon träffar rätt snart sin blivande man snickaren Petrus Lidholm som är bördig från Ådalsliden. De gifter sig i okt 1905. Efter att de första tre barnen fötts i Östersund flyttar familjen tillbaka till en gård Knytta där barnaskaran växer till elva stycken. En flicka f 1909 dör dock som ettåring. Syskonskaran består sen av fyra pojkar och sex flickor födda mellan 1905 och 1927. Vilken praktmamma Olava måste ha varit. Säkert behövdes det humör för att fostra en så stor barnaskara.

Äldsta sonen Erik blev puckelryggig, det står inget om det i kyrkböckerna förrän han skulle göra militärtjänst vilket han blev frikallad från. Han blev trots sitt handikapp gift med en sömmerska, Anna från södra Sverige. Jag träffade båda nån gång på 1950-talet när jag följde med mamma till stan. Anna var s k ändringssömmerska åt ”finare damer” i stan och hon berättade några knep om hur hon hanterade dessa fina damer

bild (2)Anna o Alfred

Kristinas yngsta dotter Anna f 1889 flyttar år 1906 in till stan som piga men efter bara nåt år flyttar hon till Göteborg. Där träffar hon på sin blivande man charkuteriarbetaren Alfred Persson. Det blir ett snabbt gifte och två barn på raken födda 1910 och 1911. De flyttar hem till Jämtland en kort sejour men flyttar tillbaka till Annedal i GBG 1913 och familjen begåvas med ytterligare sju barn.( Ett tionde dör 1931) Anna är den av systrarna som min mormor Maria kommer bäst överens med har jag förstått. Och mormor och morfar och de två äldsta barnen Karl o Elsa reser till Gbg och hälsar på omkring 1910 då de också fotograferar sig där.

Mormor Maria f 1886 flyttar från Frösön till Östersund i okt 1907, då har hon kommit tillbaka från sommararbetet i Sthlm. Hon ha arbete hos en godsägare P G Bergkvist på Kyrkgatan som har sommarvilla i Sthlm men även hos glasmästaren Lindqvist på Köpmangatan från ca 1904. På några brev som hon fått av goda vänner under tiden i Sthlm är adressen både Wiks brygga Ålsteket och Wiks gård Gustafsberg och vad jag förstår så är det i Värmdö

.Maria 17 år VärmdöMormor i Stockholm.  Av breven att döma så har Maria fått många vänner där nere men hon får även brev från en väninna i Fjäl. Vad Maria inte berättat för sin väninna i Fjäl är att hon hösten 1907 väntar barn, väninnan pratar om att de ska gå ut o dansa när Maria kommer hem. I ett brev från april samma år så har Maria berättat för en väninna i Stockholm att hon blivit sviken av en vän. Sonen Karl Gunnar föds i december 1907 och i maj 1908 gifter sig Maria med Erik Hansson från Lit som erkänner faderskapet för Karl.

Erik, Maria Karl o Elsa.Maria o Erik m barnen Karl o Elsa på besök i Göteborg.

1914 när Eriks far Hans Sivertssen dör får Erik o Maria möjlighet att köpa en jordbrukslott i Ås. Med tre små barn flyttar de till en hyresbostad i Ösa och börjar bygga sin gård, de börjar med en ladugård. På fastigheten finns en kornlada som används som provisorisk kök m.m. Maria jobbar som en hel karl. Vem sköter de tre barnen? Både farmor Margareta o mormor Kristina är änkor och ställer säkert upp. Äldsta sonen Karl, 7 år, får följa med o hjälpa till på bygget. När ladugården är klar börjar man med huset som står klart 1917. Sedan kommer tre barn till. Min mor är näst yngst och yngst av tre systrar. Mamma blir hemmadotter tills hon gifter sig. Jag som är enda dottern har alltid önskat mig en syster, men vad vet man kommer man så bra överens bara för att man är systrar?

Systrarna Olava, Maria och Anna har många starka kvinnor som förebilder. De får alla många barn och barn före äktenskapet eller snart efter giftermålet och jag har hört en del berättas av min mor om släkten på ”annersia” . Men det finns mycket som man önskar funnits nedskrivet.

Tack vare en kvinna i Genvalla, Kristina i Svangården som gjorde mormors släktbok så har jag kunnat forska vidare och fördjupa mig i de personer som jag blivit nyfiken på. Har hittat familjer där många av barnen varit döva, några där nästan alla barnen dog. Många med otroligt många barn men framförallt har de starka kvinnorna varit de mest framträdande.

Spännande att ta del av sin historia bakåt på morssidan.

 

Tre systrar från Knytta.

 

Kristina Anna o Gertrud f Olofsson Knytta

Från vänster Kristina, Anna och Gertrud Olsson alt. Olofsdotter ca 1930-35.

Maria Jönsdotter min momors momor, fick fyra döttrar och tre söner. En dotter och två söner dog som spädbarn. På Maria finns inga foton men ett minne av henne är den unghustruklänning som finns inlämnad på Havremagasinet. En fantastisk klänning för att vara ägd av en vanlig bonddotter, men kanske hade hennes bror kronofogde Per Englund ett litet finger med där. Han var i alla fall gudfar till Marias äldsta dotter Anna som föddes 1856 och var en s k, oä dotter.

Anna Bäckman Anna, träffar den 20 år äldre fanjunkaren Johan Gustaf Herman Bäckman som köpt ett hus nästgårds i Knytta där Anna är född. De gifter sig 1885 och bygger ett nytt hus på Knytta nr 1 . De får två söner Gustaf Alfred f 1888 och Olof Herman f1892. De får förmodar jag lyckliga år fram till Johan Gustaf Herman dör 1910.

Sönerna är vuxna och gör militärtjänst och börjar arbeta. Olov förlovar sig med Brita från byn intill. Då slår ödet till ovanligt hårt. Året 1918 dör sonen Gustaf av tyfus, och 1921 sonen Olof och även Olovs fästmö Brita får båda dödlig tbc. Anna Bäckman bor kvar i sitt hus tills hon dör 1936, 80 år gammal.

Hon har många släktingar boende i Knytta och även i Grisslalöus, en gård som ligger bortom Sandviken och Böle vid vägen upp mot Rasten. Där bor hennes syster Kristina med sin man Jonas Bengtsson .

Kristina med Maria Olava o Anna samt maken JonasKristina o Jonas med Kristina Olava, Maria min mormor och Anna

Kristina , f 1860 och Jonas får åtta barn. Av dessa dör en dotter och tre små pojkar i späd ålder. Kvar blir de tre döttrarna Kristina Olava f 1882, Maria f 1886, Anna f 1889 och sonen Johan f 1894. Kristina föds fem månader före giftet men Jonas har erkänt faderskapet.  Jonas dör endast 44 år gammal av ”hjertslag ” och Kristina blir således änka som 40-åring. Efter nio år flyttar hon och alla de nu vuxna fyra barnen till Östersund. Kristina Olava blir gift Lidholm i Östersund, får elva barn men flyttar med man och familj tillbaka till Knytta. Maria blir gift Hansson flyttar till Ås och får sex barn. Anna blir gift Persson flyttar till Göteborg och får nio barn.mormors bror johan

 

 

 

 

 

 

Sonen Johan utbildar sig till smed, arbetar några år i stan, flyttar tillbaka till Knytta när mostern Anna mist båda sönerna och blir där några år. Han står sedan ”obefintlig” i kyrkboken, men lär ha flyttat till Söråker där han dör ogift.

Gertrud olsson knyttaGertrud, Marias yngsta dotter f 1868 blir en riktig skönhet och hemmadotter och tar över gården när sista föräldern dör 1900. Hon bor i det närmaste granne på gården Knytta nr 2 med systern Anna som bor ensam kvar på gården Knytta 1 efter att ha mist både man o barn. Kan tänk mig att min mor född 1920 har träffat båda mormors mostrar eftersom hon har en del foton i ett album som jag ärvt. För Gertrud blev det ett lite annorlunda avslut på livet det kan man se i det här tidningsurklippet från 1936.

image1

Gertrud dör den 19 okt 1936. En vecka senare dör hennes äldsta syster Anna. Blev chocken för stor för henne? De hade ju varit de två sedan mellansystern Kristina min mormors mor, avlidit ett år innan i sept 1935.

Tre systrar, tre helt olika livsöden där bara den ena fick barn och barnbarn som har lämnat efter sig ett otal arvingar med anor från Knytta och Oviken.  Alla gårdarna i Knytta finns kvar. Annas är sommarbostad, Gertruds håller tyvärr på att förfalla men gården Grisslalöus är utbyggd och ligger väldigt fint en bit upp efter vägen till Rasten.