Nu är det jul igen…

Ja vad tiden rusar iväg. Och orken är inte alls som förut, men fått veta att det beror på att mycket energi går åt till min försämrade hörsel.

Tyvärr har den gått ner drastiskt och jag har haft fullt sjå med inprovning av nya hörapparater och installering av diverse apparater i hemmet och när jag ska går på möten.

Idag ska jag i alla fall jobba lite i gynnarnas lotteristånd några timmar. Det är två år sedan sist enär jag var sjuk ifjol.

Sommarbild från ifjol men kommer att se ut så här fast röd kjol.

Annars har jag hittat mycket nytt o roligt i jakten på släktingar i mormors släktbok som jag inte hunnit med förut. Mormors systrar är lite roliga på olika sätt…

här är i alla fall mormor Maria och hennes syster Olava.

Jag har även haft flera uppdrag att berätta om skådespelerskan Marta Hedman under hösten. De renskrivna breven kommer förhoppningsvis att publiceras i början på nästa år…ett år efter planerat på Fornskriftssällskapets hemsida, samma sida där W P B breven till helga finns.

Marta och hennes syster Lydia. Fotot från FGÖ

 

OMTAG I FORSKNINGEN

Nu när jag har dokumenterat min morfarsmor Margareta Molins alla syskon så känns det som jag måste börja om från början igen med min övriga släktforskning. Är det nåt annat område jag missat?

Och för vems skull gör jag det här? Det är klart jag tycker det är intressant, och jag har ju verkligen fått forska djupare i saker som barnhusbarn, Tbc-offer och okända livsöden, emigration och olika släkters yrkesbakgrunder. DNA-testet har ju också gjort att nya släktingar, en del till och med boende i grannhuset har tillkommit, samt andra personer som jag känt länge utan vetskap om släktskap.

Letade fram mina tre, nu ganska fyllda pärmar, för att försöka få en överblick. Har en var för mormors och morfars resp farmor och farmor och farfars släkt, med sparade utdrag från nätet , tidningsartiklar och andra ”användbara” papper när man håller på.

Sedan har jag en med alla de personberättelser och liknande som jag skrivit. Det har blivit en hel del de sista sex åren, sedan jag flyttade in till stan.

Och så har jag ju den lilla pärmen med mormors släktbok, som jag haft som underlag till att kolla igenom hennes släkt på morssidan. Det är ju när jag ser det i efterhand ett gediget arbete den kvinnan gjorde 1958 till min mormor, och allt handskrivet.

Nu har ju jag fyllt på efterhand med nya årtal för födslar och dödsdatum m.m så det är nog läge att renskriva den. Skulle kanske testa ett släktprogram på nätet , men känner mig osäker vad.

Jag har ju eftersom lagt in alla i mina släkträd på Ancestry så där finns ju allt samlat. Det kanske räcker som nätvariant? Jag tycker ju mera om att skriva berättelser än att sitta o pilla med en massa årtal…

Eftersom jag är ensam om att forska inom min släkt bland mina kusinerna, så har jag ingen att bolla med. Tyvärr så börjar kusinerna falla ifrån så nu får jag sitta o fylla i nya dödsdatum också. Känns inte så kul. Har just planterat lite träd i Viskogen till min äldsta kusin Hans som gick bort för en par veckor sedan.

Hans, som ”kör” vår gemensamma morfar Eriks häst nere i Täng .

Som sysselsättning när det är flurväder ute är det dock perfekt att forska då man glömmer allt annat och närheten till Arkivet är ju helt perfekt för mig när jag behöver kolla upp något som inte jag hittar på Riksarkivet, som är gratis numera.

En gång piga alltid piga…eller?

Efter att ha följt min morfars mor, Margareta Molins alla kvinnliga släktingar så kan jag bara konstatera att piga eller jungfru, var det yrke som flickorna fick ägna sig åt innan man blev gift, om man var född i senare delen av 1800-talet. Komna ur soldatfamiljer så verkade dom då inte vara rädda att arbeta. Vid 16-17 års ålder försvinner de från hemmet till någon närbelägen bonde eller kanske släkting.

I början på 1900-talet händer en del på ”pigfronten” då man börjar att ta jobb längre ifrån, och det är ju tack vare järnvägens tillkomst.

I familjen Örn föds det tre flickor, Brita 1883, Anna 1891 och Svea 1893. Anna och Svea blir så småningom gifta med var sina bröder från Undersåker, men Brita hon får fortsätta att vara piga. Man kan ju undra om det var självvalt att hon avstod från att gifta sig? Alla tre var ju mycket vackra så det berodde nog inte på utseendet

 Vem är vem av flickorna? Tyvärr vet jag inte det. Kan någon gissa åt mig? (Alla uppnår hög ålder, Brita 86, Anna 82, och Svea 94 år.)

1906 åker Brita ner till Göteborg för att hjälpa till i farbrodern Per-Olof Molins familj men efter ett år så åker hon därifrån direkt upp till Åre, där hon sedan finns hos sin faster Anna-Britas familj ett år. En faster som också varit piga sen unga år.

Därefter flyttar Brita till Gällö där övriga familjen finns och fortsätter att vara piga alt hushållerska och samtidigt sköta om föräldrarna. När mamman dör 1936 och pappan hamnar på hemmet 1937, slår hon till och öppnar Pensionat inne i Ubyn som hon driver i 10 år. Tyvärr har jag ingen mera info om det men hoppas kunna få fram något. Därefter flyttar hon till  sin yngre bror Sven Emil och hjälper hans familj några år.

Systrarna Anna och Svea blev ju som sagt gift med varsina bröder Edlund varav Annas man var folkskollärare i Jämtlands Änge och Tulleråsen. Hos den familjen, som hade fyra barn födda mellan 1920-1926, var nu båda mina mostrar Elsa och Gertrud, pigor i slutet på 1920-talet. Båda mina mostrar blev förresten yrkeskvinnor, den ena sömmerska och den andra kokerska ute på F4.

Min mor född 1920 blev hemmapiga och hjälpte mormor med en lillebror som föddes 1927. Hon gick också i olika gårdar och bakade tunnbröd innan hon gifte sig 1942. Hon var lite avundsjuk på sina äldre systrar som fått jobba utanför hemmet som unga berättade hon för mig, men det tog hon igen när vi barn växt ur hemmet.

 

Kristianiafjord en riktig Amerikabåt

Släktforskning för noviser på Facebook. Där sitter en massa personer som verkar bara längta efter svårlösta fall att ta tag i. Och som sagt, jag tog tag i ett halmstrå och slängde in en förfrågan. Minsann hade jag inte rätt vad det gällde Amerika. Först får jag svar från en kvinna som letat i Rotemansarkivet i Sthlm . BINGO.

Hon hittar hustrun Brita Celina Molin, Utvandrad 1922
från Standarvägen, Brännkyrka, Stockholms stad (Södermanland) till Amerika och
Lindroth f Molin, Anna Maria Ragnhild
Gift kvinna Utvandrad 1922 från Standarvägen, Brännkyrka, Stockholms stad (Södermanland) samt Lorens Lennart Lindroth f 1918 i Adolf Fredrik Sthlm. Alltså Anna Marias son. Det visar sig att Anna Marias man inte följer med till Amerika och de separerar.

Men dottern Brita Olga hittar hon inte och råder mig att försöka själv i rotemansarkivet. Jag hinner inte ens försöka förrän en ny kvinna har hittat Brita Olga Molin. Först på en lista för obefintliga i rotemansarkivet, men där det står att hon är gift Henniger. Sedan hittar hon Brita på en passagerarlista från Kristiania. Den 9 sept 1913, endast 17 år gammal har Brita Olga rest med det nybyggda skeppet Kristianiafjord över till Amerika . Skeppet bygdes 1912 och dess första resa avgick  i maj1913.

                                               

Vilka snälla personer det finns som sätter sig ner och letar. Men det är klart vet man bara hur man ska göra verkar det inte vara så svårt.

Ja får nu ytterligare veta att kvinnan hittat en folkbokföringslista (United States Federal Census) från 1940 på Brita Olga och hennes familj. De bor nu i San Fransisco California 34th Avenue nr 61 B. Brita Olga 43 år, hennes man Paul Henniger 49 år och deras barn Paul N 19 år och dottern Irene 11 år. Systern Anna Maria Ragnhild 45 år och hennes son, som nu heter Lawrence, 20 år.

Jag borde ju ha lärt mig att leta själv men det verkar som att en del tycker det vara kul att hjälpa till så jag utnyttjar det nu.

Men hur kändes det för Per Olof Molin när de två döttrarna emigrerade och även deras mor. Hade de någon kontakt med honom. Hade de ärvt hans oroliga flyttsjäl de också? Ja det vet jag ju inte de barnbarn han fick fanns ju också i Amerika.

Ja nu har jag kartlagt min morfar Eriks mor Margaretas alla syskon, Sven Örn, Anna-Brita gift Andersen och Per-Olof Molin och de två små som dog unga av strypsjuka, Anna-Brita o Per, vars namn två syskon fick ärva sen. Många skilda levnadsöden är det där det finns tragiska händelser i alla familjerna. Oh inte mins har jag fått veta att det finns flera släktingar ”ett en Per Molin i Amerikat” än morfars bror Otto.

Fotnot:

” D/S Kristianiafjord var Den norske Amerikalinjes (NAL) første skip. Det ble bygget i Birkenhead og la ut på sin jomfrutur 4. juni 1913 fra Kristiania til New York. Med sine 10 669 bruttotonn var det, sammen med søsterskipet Bergensfjord, Norges største skip. Det ble bygget for 104 passasjerer på 1. klasse, 232 på 2. klasse og 762 på 3. klasse.

15. juli 1917 gikk Kristianiafjord på grunn ved Cape Race på Newfoundland, på vei fra New York til Norge med 900 passasjerer og en besetning på 250. Det gikk tapt etter to uker. Alle om bord ble reddet ved hjelp av skipets egne livbåter. Kristianiafjord hadde vært innom Halifax for britisk kontrabandeinspeksjon, og var kommet ut av kurs på den videre ferden østover til Norge.”

Stationskarlen som flyttade i stort sett vartannat år från 1890 till i mitten på1920-talet.

Första tjänsten i Nedansjö.

Var han en orossjäl Per Olof Molin eller var det hans tjänst som gjorde att han flyttade i stort sett vartannat år fram till pensionen? Var det annorlunda när man var en manlig stins? Jag har ju bara erfarenhet från min farmor, Andrietta Larsson, som bodde kvar med sin post – och platsvaktstjänst (kvinnlig benämning på stins) och familj på Åskott station mellan 1929 och 1962.

Per Olof Molin f 1864 i Mo i Lit, var min mf mfs, Per Molins yngste son. Hittar honom i folkbokföringen 1880, 16 år gammal, som en av många drängar i Prestgården i Lit. Där finns också ett år hans syster Anna Brita som piga. År 1883 nämns han som skomakarlärling, när han står som dopvittne vid sin kusin Brita Kristina Örns dop i Hölje. Samma år flyttar han in till Odensala som ligger i Brunflo socken, där han är dräng hos en torpare Carl Ivarsson. 1885 flyttar han in till stan och Kyrkgatan 45 (gård 50) där han är dräng hos en känd kvinna, färgaränkan Inga Fjellman. Därefter flyttar han till Fränsta och sedan vidare till Torp. Hans fru Brita Selina Hamrin f 1860 kommer från byn Hammar i Torp. Från  1890 finns han nygift i Nedansjö, som stationskarl. Deras första barn, en son, Olof Rudolf, föds 1892 i jan men i december går flytten till Brunflo.

Därefter går flyttlasset till Björna där en dotter, Anna Maria Ragnhild, föds 1894. Sedan flyttar familjen till Revsund, Ubyn och där föds andra dottern Olga Brita, 1896. Återigen flyttar de till Brunflo och sedan till Stockholm. Ser i kyrkboken att Per-Olof var frikallad. Han kan inte ha varit färgblind för då hade han inte fått sin stationskarlstjänst, så det måste ha vari nåt annat.

Hittar en notering om att de 1905 flyttat från Väderstad i Varberg till Jukkasjärvi och sedan 1907 vidare flytt till Göteborg, där de då bor i Forshälla, Torkelsröd. Här hittar jag också, kusinen Brita Kristina, vars dopfadder Per Olof var 1893. Hon finns på samma adress ca ett år, men flyttar till Åre i augusti 1908.

Tre månader senare, i november, inträffar en mycket tragisk händelse. Sonen Olof Rudolf omkommer i en, som det står, olyckshändelse med Velociped. Borde att gå att hitta nåt om detta i någon tidningsnotis, men får ta det senare. Kan tänka mig att han kanske fått ett springsjasjobb där han körde ut varor.

Familjen flyttar lika som förut men nu mellan olika församlingar i Göteborg fram till 1913 då flytten går till Stockholm. Här tappar jag bort yngsta dottern Olga Brita då 17 år. Övriga familjens första adress är dock Tomtebogatan 20. Att forska i Stockholms arkiven är inte det lättaste (för mig) då det oftast är gatuadressen eller efternamnet man söker på och det är ju inte som att söka i en norrlandsby det inte. Jag gav upp efter ett tag i flyttarna och började med att leta efter när familjemedlemmarna hade avlidit. Sonen Olof visste jag ju och fadern hittade jag i Sveriges dödbok.

Per Olof Molin hade avlidit 1935 den 20 juni då boende på Tomtebogatan 26, Matteus församling. Han blev 71 år och dog av Cardio arteriosclerosis, dvs åderförfettning.

Men vart hade frun och döttrarna tagit vägen? Efter att på alla möjliga sätt, trodde jag, letat så var de spårlöst borta. Eftersom de uppenbarligen inte var dödförklarade i Sverige misstänkte jag att de emigrerat till Amerika. De hade ju en kusin Otto Hansson som rest över 1911. När jag ännu en gång försökte hitta nåt spår efter Pers fru, Brita Selina, upptäcker jag att Per gift om sig 1923 och att den nya frun Helfrid Johanna f 1879 i Storkyrkoförsamlingen, levde när han dog. De hann få tolv år tillsammans då. Alltså måste Brita Selina och Per ha skiljt sig före dess och varför?

forts följer.

20 år sedan jag öppnade Galleri Tängtorpet !

Helt plötsligt kommer jag på att det är 20 år sedan jag öppnade Galleri Tängtorpet. Efter nära fyra års renoveringsjobb, vilket Arne gjorde det mesta, o planering så öppnade vi den 15 juni 1999. Varför kom jag inte ihåg det tidigare i somras?? I alla fall den här dagen när det snöar 1 oktober så kom jag på det. Efter att ha haft kafé servering och fyra kvinnliga konstnärer under sommaren, och ytterligare tre kvinnor från Åretrakten var det så dags för lite manligt inslag.

Fyra herrar var kontrakterade och lagom till vernissagen kom Torgny Jonsson för att skriva ett reportage. Och det blev ett reportage som slogs upp på ett helt uppslag, Fyra herrar och ett torp hade han döpt det till.

Jag kan inte annat än säga att det var det som gjorde torpet riktigt känt. Visserligen hade vi inte haft det dåligt dittills, men ingen kan skriva som Torgny gjorde. Vädret var definitivt mycket bättre då ocks… som jag minns det.

Jag hade ju varit inne på att öppna en ”Butiken på Landet”, men efter att ha varit på studiebesök nere i Norrtälje så kände jag att sortimentet nog inte var jag. Jag skulle inte heller få bestämma hur inredningen skulle se ut själv, men jag köpte i alla fall lite kläder, enl fotot ovan.

Så det blev mitt eget Galleri med sin egen profil, som efter utställningen Ko-rum fick något av en ”kostämpel” över sig.

 Kerstin Wiklunds fina akvarell som visar torpet innan vi byggde ett nytt arbetskök ute i ”fjösten” och spikade igen den dörren som syns där bakom skottkärran.

Skrev för nåt år sedan en minnesserie över utställningarna och utställarna som man lätt hittar om man skrollar bakåt i bloggen.

Saknar mitt gamla torpkök där jag kunde sitta på vedlåren och dingla med benen om det blev ens stund över.

Ja man undrar ju vart tiden tagit vägen, men jag har ju fyllt den med annat som det ser ut om jag tittar bakåt i bloggen.

 

Den fruktade TBCn, en Beatrice och en Rosvall.

Anna-Brita var tredje dottern f 1863-03-18 i Lit , till Per o Brita Molin och alltså moster till min morfar Erik Hansson (hon fick överta namnet efter en syster som föddes 1859 och dog 1961). Troligtvis är min mamma Anna-Britta uppkallad efter henne.

Hittade Anna-Brita som piga vid folkräkningen 1890 i gård nr 96 , Storgatan 2, som ägdes av Per Englund med familj. Per var bror till min mormors mormor Maria Jönsdotter ! men huruvida de båda släkterna kände till varandra redan då låter jag vara osagt. Men hittar hela tiden olika flickor som är pigor i släkten.

Anna-Brita arbetade som piga på många olika ställen, Sundsvall, Undersåker och Östersund hos bl a grosshandlare S G K Hammarström på Köpmangatan 40, sen bodde hon på trafikavdelningen (Sj) fram till år 1900 då hon födde sonen Oscar Helmer, u ä. Fadern Anders Andersen, f 1876 i Åre erkände dock faderskapet och de gifte sig 1901 och flyttade till Viken i Åre där sonen Arvid Egon föddes 1902 och dottern Betty Eugenia 1904.

Anders Andersen var son till en norrman, Anders Pedersen från Haegra i Norge o Ingeborg Andersdotter från Åre !

Anders var 13 år yngre än Anna-Brita men i febr 1916 dör Anders, som det står i dödboken, av ” turberkulos under vänstra armen”, endast 40 år gammal, han efterlämnar då tre barn i tonåren. Anna-Brita flyttar tillbaka till Östersund och där hittar jag henne och barnen på samma adress som Flickskolan. Kanske har hon en tjänst av något slag där. Efter nåt år flyttar hon dock till Gröngatan och sedan återigen till trafikavdelningen Sj. Efter tio år i stan, 1926, flyttar hon till Vantör i Sthlm med dottern Betty, då 22 år.

Sonen Oscar bildar familj i Åre och dör i Duved 1982. Sonen Arvid bildar familj i STHLM byter namn till Askersborg (Syftar på Norge?)och dör 1985 i Spånga.

Anna-Brita Andersen Molin dör 1929 i Enskede men begravs nog i Östersund.

Namnet Rosvall

Dottern Betty blir gift 19390318 med Gunnar Gösta Herrybert Rosvall f 19060531 ( G G H har flyttat från Höganäs till Sthlm 1924, samma område som Betty o Anna-Brita,) Betty o Gunnar får två barn:

Gunnel Beatrice f 1939 Göran Erik Lennart 1944 båda barnen har ättlingar men jag skriver inte in dem då de är lätta att hitta i folkräkningar. Här hittar jag en namne till Emils storasyster. Emil min kusinson som jag skrev om i förra inlägget. När jag berättade för barnens mor undrade hon om jag inte hittat nån Beatrice också och det gör jag ju här. Kul.

Gunnar Gösta Herrybert dör 1968 i Brännkyrka och Betty dör 1974 i Enskede.

Göstas familj:  Far Johannes Magnusson Rosvall, Stationskarl f 1875 1016 i Hinneryd, d 1926 i Billesholm Norra Vram. Mor Ellida Jönsson f 1884 i Wäsby d ? Stinsen Johannes Magnusson tog själv namnet Rosvall ( rallarRos -järnvägsvall?

Fotnot:

Har naturligtvis varit nyfiken på om dessa är släkt med släktforskaren m.m Ted Rosvall på ngt vis men inte hittat nåt ännu. Namnet uppkommer lite här o där utan släktskap

Och apropå namnet Beatrice , den här texten har väl alla gnolat på nån gång.

”

I gamla sta’n, vid Kornhamnstorg,

I Hallbecks antikvariat
en gammal drömbok köpte jag
i folioformat.

Sen drömde jag förliden natt
om Beatrice-Aurore
Det är en gammal käresta
väl död sen många år.”

osv

Och så dyker det upp några Emil där bak i släkten…

Sven Persson Örn f 1854, efterträder sin far Per Molin som Hästjägare under Hölje, men får som synes ett eget soldatnamn, Örn. Per Molin har efter sin ”pensionering ” byggt ett torp ner vid Indalsälvens södra strand på Höljes marker mot Lit. Torpet ska ha legat inte långt ifrån där nuvarande Litsbacken ligger. Per Molin bodde ju intill sin far Jonas Rapp i Boda och det var en del strul med deras boende där då Per vägrade flytta från sitt torp när han gick i pension.

Sven Örn gifter sig 1881 med Dorotea Ersdotter f i Undersåker 1861. Deras första dotter Brita Kristina föds 1883 Lit. Som faddrar för Brita ser jag systern Margareta med Hans Sivertsson, men det står ju såklart Hans först, brodern o skomakarlärlingen Per Molin och systern o pigan Anna Molin. Som lite kuriosa så ser jag att på samma sida i husförhörslängden för Hölje 1881 som Sven Örn m familjs finns en norrman vid namn Gudding med fru och fyra barn. Denne Gudding råkar på var far till den ökända bedragerskan Nicolina Teresa, som växte upp i Åskott några år senare.

I folkbokföringen för år 1900 hittar jag Sven med familj i Halåsen och då som arrendator. Nu har familjen utökats med ytterligare tre barn, Anna Paulina f 1891 Erika f 1893 och sonen Per Emil Örhn f 1900. Varför det är så långt hopp mellan äldsta dottern och lillasyster Anna Paulina undrar man ju?

Från Halåsen går sedan flytten till Åskott by men där blir man inte länge utan 1904 finns Sven Örn som statardräng på Stensgården Frösön. De två äldsta flickorna flyttar efter några år in till Östersund 1906 och 1908 där de arbetat som jungfrur eller hushållerska.

 Kan det var så att detta är Sven Örns döttrar? De fanns i alla fall i min mors fotoalbum som hon ärvt av min mormor. Har inte reflekterat över att det står att de heter Örn på baksidan, eftersom jag inte forskat närmare i den grenen tidigare.

1913 flyttar resten av familjen till Refsund och Ubyn (Gällö). Nu verkar Sven ha fått arbete som rättare vid sågverket i Gällö. Flickorna som har varit på olika håll som jungfrur och hushållerskor flyttar hem till Ubyn en sväng igen.

Brita Kristina står som fröken och blir kvar i Ubyn livet ut, hennes yngre systrar har båda flyttat till Undersåker, där deras mor härstammar från och där hittar de två bröder som de gifter sig med. Anna Paulina gifter sig med skolläraren Olof Laurentius Edlund och de flyttar sen till Jämtlands Änge. Svea Erika gifter sig med brodern Anders Edlund och de flyttar sen till Järpen.

Sonen Per Emil Örn arbetar som sågverksarbetare. Han träffar en flicka, Augusta Emilia, från Ubyn vars far också är sågverksarbetare och de får en son, Sven Gustaf Lennart u ä 1926, men gifter sig någon månad senare och familjen utökas så småningom med fyra barn till. Deras söner lägger sedan till ett h i namnet så det blir Öhrn. En av sönerna får namnet Valter Emil. Lite kul att namnet Emil finns i släkten tidigare på min morfars sida enär en kusin till mig, Bengt-Olov, döpt sin son till Emil. Tror inte han känt till dessa tidigare Emil, men nu vet han om han läser detta. Per Emil f 1900 i Lit är alltså Bengt-Olovs farfar, Erik Hanssons kusin.

I Litsboken från 1975 står det att Sven Örn flyttar till Gällö och blir föreståndare på ålderdomshemmet. Det kan inte stämma då han 1936 blir änkeman och då är han och äldsta dottern Brita, kvar i hemmet i Ubyn 2, han står då som fd rättare.Sven flyttar sen till Hemgården =(ålderdomshemmet )1937 och dör 1940 då han är 86 år gammal.

Dottern Brita som är 49 år då modern dör 1936 flyttar in till centrum av Ubyn och verkar sen driva en serveringsrörelse där till 1946, då hon flyttar hem till sin bror Per Emil och står då som hushållerska. Brita Kristina dör sedan i Oppne 1969.

 

Strypsjukan, Difteri o äkta krupp.

1861 dör två av Per Molin och Brita Svendsdotters barn, enl dödboken, av strypsjuka med bara en månads mellanrum. Drygt ettåriga Anna dör den 14 nov och femårige Per dör den 21 december. Kunde inte släppa tanken på detta med strypsjukan och när jag idag kontrollerade dödboken för 1861 så finner jag inte mindre än tolv barn mellan ett och tolv år som avlidit i sjukdomen mellan sept och december det året.

Och det hade även avlidit många barn året innan och året efter. Strypsjukan kallas idag Difteri och var en vanlig dödsorsak bland barn ända fram till 1940-talet. Tack  lov har man nu lyckats få bukt med den genom vaccineringar. Jag minns på 1950-talet när jag växte upp var det dock vanligt med krupp som är en variant som kunde bli väl så allvarlig.